Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var af vördnad stum, och jag af fasa skalf.
Han gick framföre mig, tills jag det stålle nådde,
Der vålnaden i harm min plikt mig föreskref.
Bredvid en pelare, der nattens skuggor rådde,
Uti förrådarns hand jag stålet varse blef.
Han skålfde. Brottslingen är allt, förutan modig.
Två gånger i hans barm jag liåmdens verktyg slog,
Min arm, af raserit bevingad, grym och blodig,
Den fållde nidingen i stoftet redan drog
Till stållen, helsade af dagens dunkla strimma.
Men, jag bekånner det, allt hvad jag fick förnimma,
Hans tunga suckars mångd, hans brutna klagoljud,
Hans rop till Gudarna, och ångrens våckta bud,
Som skakade hans själ i lifvetä sista timma,
’Och rummets helighet, och mensklighetens röst,
Som fordrar ut sin rått, sen hånidens rått är tagen,
En sanslös kånsla; allt, göt håpnad i mitt bröst;
Jag offret öfvergaf, och skyndade i dagen.
Azema! hvilka prof jag måste genomgå?
Hvad fasa! hvilken köld! Allt min förvirring öker.
Oskyldig är min själ; min hand är åfvenså.
Ett. blod, af Gud fördömdt, j mina fjät blott röker.
Och jag, som himlen tjent, har samvetsagg åndå.
AZEMA.
Din gjeming af naturn och af de döda gillas..
Fly dessa dystra rum. Fly till din mor igen.
Der skal], vid hennes knån, diu djupa smårta stillas.
Då Assur är ej mer...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
