Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RM ID.
Ack ja, J brottslingar, Ävad jag beklagar er!
Men dina ögonlock jag redan slutas ser.
Hvar kan du hvila dig, mitt barn? ’
PIHAN.
På de?sa stenar.
Men öfvergif mig éj.
DERMID, lågger honom på
Fingals grafsten, der han somnar.
Han somnar. Så förenar
En enda lycklig bådd, båd sömn ocli död. Se hår,
• (pekande på gossen.’)
År ofvan grafven lugn;
(pekande på grafven.)
Och lugn är åfven der!
Ja, öfver allt; blott ej i detta slagna hjerta,
Som fafångt mödar sig att tömma ödets smårta,
Den jag ej trötta kan; men kan besegra blott.
Och Carril dröjer än. - Hvad mörk och oviss lott,
Min tanke hemtar sig ifrån den tid, som stundar!
Dét är på ryktets nåd, som sig mitt öde grundar.
Om ropet om miiji död till Morvens öron trångt,
Och redan Selmas borg för mina dagar stångt;
Om Barden, som mig trott ett rof för vågen blifven,
Och, kanske, före mig till dessa fjållar drifven,
Till Oscar burit fram det verf, jag anbefallt;
Af hjeltens liåftighet jag då bör frukta allt.
Ja, rys olycklige, att för den kårleks låga,
Som lårt af saknaden att alking slutligt våga,
Du torde finna den, som din begåran lydt,
Ifrån en ådel vån till fiende förbytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
