Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framme ve kyrkan», sade skjutspojken, som var
temli-gen skyddad i sin långa skinnkrage.
»Kyrkan ja — men jag skall ju mycket längre.»
»Ja vars, tre kvart till, men det är väl så godt
att hvila litet i prostgål’n, när det vardt ett sån’t
skapandes väder.»
»Det vet jag aldrig om jag kan. Jag känner dem
ju inte.»
»Känner prostens? Ja det måtte väl vara
detsamma. Inte behöfver man väl känna dåm inta Di
får allt ta emot både kreti och pleti di, fast dåm inte
känner dåm.»
Det hördes ett skratt under paraplyen, som lät
vår-likt midt-i höstregnet »Vi få väl se, hur pass mod
jag får, när vi väl komma dit», sade hon, och suckade
litet; »kör nu på bara, så är du snäll».
Skjutspojken teg några ögonblick. »Di bråkar så
mycket om krittera nu för tiden, så en får väl se till
å skona dåm», sade han slutligen.
Åter hördes skrattet, och åter kora det en suck
efteråt. »Ah ja, nog tänker man på djuren alltid.»
Det blef intet vidare samtal af, förr än kyrkan vid
en krök af vägen syntes helt nära. »Nå, har ho
kommit om sams med sig själf, hur ho ska göra nu», sade
pojken och pekade med piskan framåt landsvägen, »der
nere vid de stora pilarne tar vägen af nedåt prostgål’11.»
»Du vill allt bra gärna dit, du», sade flickan
skälmaktigt.
»Si det är allt så, att springpigan är ifrån våran
kant, ho har far sin nästgåls till oss, och ho kom dit
i höstasse», upplyste pojken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
