Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, ser ni nu, hur opraktisk ni är», sade han
öch skrattade godmodigt på nytt »De skulle ju ha
kommit före som fraktgods. Då får ni allt stanna här
ett par dagar och invänta dem. Du, Johan, kan passa
på vid stationen och forsla hit dem, när de komma.
Ge honom fraktsedeln, fröken, ni kan lita på honom.»
De märkte, hur Eva tog upp en ytterst prydlig
portmonnä och betalade honom. Det föreföll henne som
om Johan var hennes första vän här, och hon kunde
icke låta bli att hviska: »Nå, har du träffat Greta?»
Pojken blinkade slugt emot henne. »Ja, det var
en sak det», hviskade han tillbaka, »ho har allt vurti
lite stursk af sig, men det går väl åfa med tiden.»
När supén var undanstökad och familjen, efter den
vanliga husandakten, var färdig att skiljas för natten,
sade prostinnan sakta till Selma Asp: »Sätt nu fort
in maten i skafferiet, så kan du följa fröken upp på
hennes rum.»
Eva kände sig redan alldeles hemmastadd. Hon
stod med Fanny på armen och Malla klängande för
att komma upp till samma höga plats, när Selma kom
tillbaka för att hämta henne.
När de båda flickorna inträdde i det lilla
vindsrummet, kunde Eva icke återhålla ett utrop af
förtjusning. Taket var visserligen brutet på ena sidan efter
yttertakets kontur; men sängen med de hvita
omhän-gena, de perlfärgade möblerna, de hvita servietterna
öfver byrå och bord, de röda öfverdragen,
vattenkaraf-fen full af imma genom rummets värme i kontakt med
dess friska innehåll, alltsammans gaf rummet ett skärt,
liemtrefligt, fridfullt och inbjudande utseende, som före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
