Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne ensam gå ut på altanen. Nå, du anmärker
ingenting.»
»Nej», sade grefvinnan, »jag ser henne för mig.»
»Vi pratade en stund om hvarjehanda, du har sett
hur själfull och intagande hon är, när hon talar. Men
hon var mycket allvarsam. Hastigt syntes hon
förskräckt. Hon drog sig närmare mig, jag förstod inte
hvarför.
’Ser ni den der kvinnan’, sade hon sakta, ’nej, se
inte dit just nu, vänta litet, der invid häcken. Det är
dumt, men jag är så rädd för henne. Man ser henne
öfverallt, och hon stirrar så hemskt och ser så underlig
ut. Jag såg henne ofta, innan jag reste. Jag brukade
möta henne på den tysta gatan, der jag bodde och
ibland följde hon mig — jag var alltid förskräckligt
rädd. Den första jag såg på perrongen i dag var hon.
Jag tyckte det var hemskt. — Man har sagt mig, att
det är en mycket dålig kvinna, och jag känner som om
jag vore i närheten af en orm, när hon går efter mig.
Hvad kan hon vilja här? Hon ser ju inte alldeles ut
som en tiggerska.’
En dålig kvinna! — ja, jag visste hvem hon var;
det var stadens dåliga kvinna.»
»Hvem — hvad menar du?» sade grefvinnan hastigt.
»En sådan, som man inte talar om», sade baron
Sixten, med en axelryckning.
»’Vill ni inte gå in’, sade jag, ’aftonluften börjar
kännas sval.’
’Jo, kanske’, sade hon tankfullt. ’Jag känner mig
ängslig.’ Hon gick före mig in i salongen, ställde sig
vid pianot och började bläddra i noterna. Jag sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
