Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade Eva ingen munter anmärkning tillhands. Hon
gick tyst hemåt med hufvudet fullt af tankar.
»Fröken, fröken, titta ut ett tag, ska’ fröken få si»,
ropade Johanna följande dag, då Eva satt vid en af
pulpeterna och rättade skrifböcker, under det barnen
hade sin frukostrast.
»Hvad är det?» sade Eva och såg upp.
»Kom hit till fönstret», sade Johanna ifrigt
hvi-skande. Hon stod och höll upp förklädessnibben; hon
hade förklädet fullt med ullkardor, hvilka hon icke
gifvit sig tid att lägga ifrån sig, »det är två rytyare,
kom hit, fröken.»
Eva gick fram till fönstret med klappande hjärta.
»Den ena är baron på Åkersholm», fortsatte
Johanna, »och den andra är länsagromen?»
»Hvad säger du», sade Eva småleende och lugnad.
Hon såg två herrar till häst framför den släta planen
nedanför backsluttningen. De talade ifrigt, pekade
med sina ridspön härs och tvärs, ja, den längste lutade
sig fram och ritade med pekfingret i handen under
lifiiga och öfvertygande åtbörder.
»Den der herrn kan då aldrig si en jordlapp, utan
att han ska’ karfva i den», sade Johanna med en viss
missaktning. »Se’11 han kom hit, ska’ alla skolungar
lära sig att så skog. Han har varit i hvarenda skola,
och fröken kan slå sig i backen på, att han kommer
hit också.»
»Du tycks inte gilla det arbetet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
