Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den tätt åtsittande mörka jagtrocken, sprang upp
för trappan och omfamnade henne, så att hon höll på
att mista andan; och att hon sedan gick ned och
klappade hästen och kallade honom–-
»Hvad jag är glad att finna er hemma, fröken
Eva — ja, afbryt mig inte nu igen — nu är ju ingen
här, ingen som kan ondgöras, mer än ni och jag —
och vi äro ju vänner — inte sannt?»
Han stod med tygeln och ridspöet i den ena
handen, medan han än en gång räckte henne den andra.
Hon hade knappt fått igen andan efter det der
imaginära famntaget, och det låg väl något i hennes
uttryck, som gjorde honom djärf. Under det en tanke
flög igenom hans hufvud om hvad ensamheten är för
en mästare i att göra kvinnor spaka, sade han med
komisk hjälplöshet: »Har ni ingen tjänsteande, manlig
eller kvinlig, som för några minuter kan ta hand om
min häst?»
»Jag tror att gårdskarlen är hemma», sade hon
och sprang hastigt in och ropade på Jonas, som
lem-nade sin vällingskål och kom ut. Det var hon som
några veckor förut varit så afvisande — det kom hon
ihåg, först då de sutto derinne i soffan bakom det ovala
bordet. Men nu var det ju för sent att antaga en
förnärmad ton, nu var det bara att så godt sig göra lät
hålla god min och småniugom plocka upp några spillror
af den krossade värdigheten.
»Nå, hur lefver ni här, fröken Eva?» sade han
med ett uttryck af deltagande i rösten, som med ens
rörde en vek sträng i hennes inre. »Hvad sysselsätter
ni er med?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
