Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han, i det han lade armen om hennes lif och
förde henne ut i hvirfveln.
Det var första gången Eva var i ett så elegant
sällskap. Det upplysta rummet, de glada ansigtena, de
ljusa toiletterna, den lifliga musiken, blommorna, sorlet,
allt förenade sig att gifva denna stämning, som för
ett ungt sinne är så hänförande. Att så der sväfva
bort, förd af en kraftig arm, själf vacker och elegant,
det bidrog att höja hennes lifsandar likaväl som hennes
skönhet, och när de hvilade pratade de muntert och
ogeneradt, han allt mera hänförd, hon allt mera lugn,
men på samma gång glad, ju mera hon kände sig vara
situationen vuxen.
Men i dörröppningen in till salongen stod
gref-vinnan Louise tillsammans med den lille tjocke
öfver-sten och betraktade dansen. »Hör ni, öfverste»,
af-bröt hon hastigt ett ordflöde om en riksdagskandidatur,
som blifvit öfverklagad, »hur är det med
kommeiule-ringen till Carlsborg i år. Hvem har ni ämnat inom
regementet?»
»Jag skref till Reutercrona, men han var inte
mycket trakterad. Han är upp öfver öronen inne i sitt
landtbruk. Hvad skulle det intressera er, min nådiga?»
»Mycket», sade grefvinnan och lade sin fina,
juvelprydda hand på öfverstens arm, »mer än ni kan ana.
Om det är möjligt, så byt ut Reutercrona mot Sixten.»
»Han skulle inte begära bättre, men Sixten har
ju haft kora men der ing. Jag tviflar på, att han är
hågad.»
»Nej», sade grefvinnan och hennes blick hvilade
ett ögonblick på paret, som nu stannade vjd sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
