Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack nej», sade Eva, »det är bara en enkel fråga,
malplacerad kanhända, men jag träffar er ju troligen
aldrig mer. Kan ni inte ta den enkelt som den är
gjord?»
»Jo visst», sade han och hans ansigte ljusnade i
ett vackert och vänligt leende. »Om ni vill veta det»,
sade han, »så tror jag verkligen fullt och fast på Gud,
som något lefvande och närvarande.»
»Och det fast alla människor nu —»
»Alla människor — ja det betyder för mig mindre
än intet. Jag står eller faller för mig själf.»
»Förlåt att jag gör er ännu en fråga», sade Eva
blygt.
»Gärna, så många ni vill.»
»Hur har ni kommit till en sådan öfvertygelse?»
»Jo», sade han, »det skall jag säga er. När jag
alldeles af mig själf kom att tänka på sådana saker,
så fann jag att jag hade en hel värld inom mig, som
jag förut inte haft någon aning om. Ser ni, om den
världen har jag aldrig funnit ett ord annat än på
ett enda ställe. Det är underligt, människorna förstå
inte själfva hvad som finns inom dem. Nu vet ni det»,
tilläde han småleende. »För öfrigt hade ni inte behöft
vara så rädd att göra mig den der frågan. Sådana
samtal tycker jag om, när de falla sig naturligt. Det
pratas i mitt tycke mycket nog om det som
ingenting är.»
Det kom någon och vinkade honom bort till
her-rarne, och Eva stod en stund allena. Medan hon
långsamt åt sin champignonomelett, hade hon en
förnimmelse af att hela det glada, pratande, utpyntade säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
