Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingade med henne. »Jag vet att mitt inte skall svika.»
Han vände sig om och satte glaset ifrån sig. När han
åter vände sig emot henne, hade hans ansigte ett
allvarsamt drag, som ej var hans vanliga. »Det är
underligt att nödgas resa. Jag har en egen känsla af att
jag bör vara i er närhet, det tycks nästan falla af sig
själf, att jag skall ha en viss omsorg om er.»
»Jag tror att jag får börja att lita på mig själf»,
sade Eva med ett matt leende, »jag har för första
gången i afton insett, att man kan fä kraft till det»
»Det är det andra, ni berättar mig, att ni erfarit
för första gången i afton. Kanske att det också finns
ett tredje, och det är möjligen det vigtigaste», sade
han med en smula bitterhet i tonen.
Hon rodnade svagt »Om jag skulle säga er, att
jag i afton kännt tacksamhet mot er, så vore det
åtminstone inte första gången», sade hon undvikande.
»Har ni ingenting vänligare att säga mig, då jag
nu inte får se er på så lång tid?»
När han stod så der som en bönfallande framför
henne, så fick hon med ens en kraftig påminnelse om
allt hvad han varit för henne, att det egentligen var
honom hon hade att tacka för denna aftons glädje.
Hon tänkte på hur aktningsfullt, hur artigt han
behandlat henne här bland alla hans likar, hur hans
uppförande hade lyft henne till jämnhöjd med dem
alla, och följande en hastig vekhetskänsla sträckte hon
ut handen emot honom och sade: »Jag skall sakna er
mycket, baron Sixten».
Han tryckte hennes hand med en mening, som
kom henne att ångra sina ord. Man började lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
