Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döden, den kan jag ändå inte betrakta med
fullkomligt lugn.»
De tego några ögonblick.
»Den är för allvarsam för det», tilläde han.
»Ja, och så älskar jag lifvet så mycket. Det är
förfärligt, men det är så», sade Eva.
»Det är visst inte förfärligt. Inte alls. Vi är o
inte förgängelsens och dödens människor, utan vi äro
lifvets. Det är just för det att lifvet är så intensivt i
oss, som vi inte kunna betrakta döden utan rysning.
Men det är ju bara en synvilla. Den ser ut som
förstörelse, när den i själfva verket är något helt annat.»
»Om ni visste hvad ni tröstar mig.»
»Gör jag? Det skulle glädja mig innerligt. Men
det är ju inte underligt att ni går och dystrar till här
i ensamheten. När jag tänker på hur ni har det, så,
begriper jag inte hur ni står ut här.»
»Jag har mitt arbete, och det är en god hjälp.»
»Vet ni», sade han med en tvär vändning på
samtalet, »hvad som bekymrar mig? Ja, det är litet
förargligt att säga det, men efter vi nu gå så här på ta
man hand...»
»Ja visst», sade Eva småleende, »man kan ju vara
litet uppriktigare härinne i djupaste bondlandet.»
»Jo, det är», sade han, »att jag är så uppbrusande,
så argsint rent ut sagdt.»
»Häftighet», sade Eva, »är ett fel, som jag har
lättast att fördraga.» Med ens påminnande sig det
opassande i att sätta sig själf i förening med hans fel,
tilläde hon hastigt och rodnande: »det beror ju mest
på, om ni snart ångrar det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
