Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några hinder, långt derifrån, men han kände på
förhand den hänryckande segerglädjens berusning. Ord
strömmade till hans läppar, känslor stormade i hans
bröst, men orden blefvo icke uttalade, han sade bara
med en viss skälfning i rösten: »Hör ni hur han lockar?»
»Ja», sade hon. »Det är kanske en mor, som
lockar sina ungar. Lefver er mor?» tilläde hon hastigt.
»Ja, det gör hon lyckligtvis.»
»Ack, berätta mig något om henne»
»Om henne — nå ja — först och främst vet hon
inte, att ni finns till.»
»Det är ju alldeles naturligt.»
»Nej, det är tvärt om oförsvarligt, och jag har
samvetskval öfver det. Men det var så ljuft att ha er
lor mig själf — att gå och tänka på er, utan att någon
människa visste det. När någonting är mig riktigt
dyrbart, så är jag litet skygg att tala om det för andra.»
Hans röst lät underligt vek.
Nej, än var hon icke stark nog — än måste hon
afbryta honom — hon hade icke kraft just nu — att
lemna honom — för alltid. Om hon bara kunde slippa
säga det — hon skulle ju blygas till döds.
»Er mor», sade hon med svag röst, »har hon haft
ett lyckligt lif?»
»Det har ju varit omvexlande som de flestas. Hon
hade ett ungdomstycke för en kusin, som var sjöman,
men hur det var, så blef hon gift med ’min far. Han
dog, när jag var tre år. Nu dök det der tycket upp
igen; alla hennes vänner afrådde henne. Kusinen var
visserligen af en ganska förmögen familj, men bådo
häns far och hans farfar hade varit drinkare, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
