Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första sekunderna kände sig Eva fullkomligt
stel. Det kröp en lamhet öfver henne ut i
fingerspet-sarne, ned i fötterna. Hon stod alldeles orörlig, som
om hon varit magnetiserad af den andras brännande
blick, men när det började öfver de slöa, härjade
dragen sprida sig ett långsamt, stelt leende, återfick Eva
sansningen. Hon böjde sig ut öfver fönsterbrädet och
sade sakta: »Kom in.»
Hon gick ut i förstugan och öppnade dörren. Hon
pekade in i rummet och lät kvinnan gå före sig, men
hon rörde henne icke.
»Hvarför kommer ni hit?» sade Eva, sedan hon
riglat dörren i lås bakom sig.
Hennes estetiskt musikaliska öra förskräcktes för
hennes egen röst. Hon fäste sig icke vid det nu, men
hon kom ihåg det efteråt.
»Frågar du hvarför jag kommer hit?» sade kvinnan
ihåligt. »Ja, det vet jag inte. Jag har sökt dig länge,
men det var inte stort lönt, tyckes det. Ser du, jag
rår om dig, och det som jag rår om, ska jag söka upp,
om jag också ska gå till världens ända. Det var inte
värdt att streta emot. Jag måste söka.»
»Och jag har gömt mig så ödsligt och ensamt jag
kunde, bara för att slippa — hvad har ni för rätt att
säga, att ni rår om mig? Ni rår inte om mig. Hvad
har ni gett mig mer än lifvet?»
»Ah*, sade kvinnan med en hastig ljusning öfver
ansigtet, »jag har burit dig på mina armar, jag.»
»Jag vill inte veta af det», sade Eva med ovilja.
»Men ni vill naturligtvis fördärfva mig. Gå ut i
bygden och berätta historien, så får ni det, som ni vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
