Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dag, Sixten», sade grefvinnan Louise, der hon gick
vid hans arm litet afsides från de andra. »Jag trodde,
att du var kvar i Skåne än.»
»Jag kom hem i går», sade han, »och det föll mig
in att uppvakta min svåger på födelsedagen, men jag
visste inte alls att här var sällskap.»
»Jag känner inte riktigt igen dig, Sixten», sade
hon och såg forskande upp i hans ansigte. »Du ser
bekymrad ut. Jag tror», fortfor hon småleende, »att
så mycket jag än önskat, att du skulle bli allvarsam,
så skulle jag inte tycka om det, ifall det verkligen
inträffade. Jag har älskat dig som . min glade, lättsinnige
Sixten. Så der vänjer man sig vid allting.»
Han såg vänligt på henne. »Jag har ärligt bjudit
till att bli klok», sade han.
Man var nu efter en kort promenad ute på
land&-vägen invid teatern. Det hördes oförställda utrop af
förvåning och beundran, när man väl kommit in och
slagit sig ned på stolar och bänkar. »Det var ju
nästan ett trolleri.» — »Hvem hade arrangerat detta
fépalats?» Baronen och friherrinnan voro själfva
alldeles häpna öfver Mariannes förmåga, de trodde knappt
sina ögon. Väggarne med deras brokiga beklädnad
togo sig rent af orientaliskt ut i den matta
belysningen, mattor på golfvet, de förgyllda stolarne upp ifrån
vinden, byster och blommor i alla hörn, ja, det var
makalöst. Musiken spelade en liflig marsch och derpå
trädde Marianne fram och deklamerade Malmströms
dikt »Hvi suckar det så tungt uti skogen?» Hon
gjorde det med vacker och okonstlad känsla, som rörde
de närvarande. Vid de sista orden höjdes ridån och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
