Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smälek inför dessa mäktiga ljusfloder, inför denna
tystnad, tillsammans med sitt eget hjärta.
När Eva körde upp på planen framför skolhuset,
satt Johanna på gungbrädet och stickada
»Skall inte fröken sätta sig här ett litet tag?» sade
gumman, då hon såg att Eva ämnade gå direkt in.
Eva lydde henne och slog sig ned på gungbrädet, men
hon visade ingen lust att prata
Luften var ljum, ehuru det var ganska sent
Häng-björkarne tecknade sig lätta och fina mot den ljusa
himmelen. Det var som om högsommarnattens
half-dager bredt ett flor öfver föremålen. En och annan
blixt glimmade till för ett ögonblick borta vid
skogs-brynet, men de kommo alltmera sällan. Det låg en
intensiv tystnad öfver alltsammans.
Johanna, som egentligen ansåg sin kristliga
värdighet fordra, att hon behandlade ståten vid
Åkers-holm med en viss öfverlägsen likgiltighet, var dock så
bekajad af nyfikenhet, att hon gaf Eva åtskilliga små
anledningar att yttra sig.
Men Eva satt och teg.
»Har fröken inte haft roligt borta?» sade slutligen
Johanna rent ut
»Jag?» sade Eva liksom uppvaknande. Och i
detsamma kom det för henne, att det icke är bara tankar
utan handlingar, som lifvet kräfver.
»Åh, Johanna», sade hon, »hvad det är mycket,
som är tungt att bära.»
Men nu var Johanna genast i sitt element
»Jag skall lära fröken ett godt knep», sade hon.
»Om man har en säck att bära opp för en backe, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
