Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt för att af bryta hennes tankegång. »Om jag kunde
göra något för din glädje.»
Men nu vände hon sina skarpa ögon mot Eva.
»Har jag tråkigt?» sade hon nästan strängt. »Nej,
roligt har jag och godt. Aldrig förr har jag haft så
roligt och godt.»
»Aldrig — ack, stackare du.»
»Jo, en gång — — när jag var ung.»
»Berätta det, om du orkar.»
»Det är ingenting att berätta — — det tog snart
slut och då var det slut med mig också — jag frågade
inte efter–Jag var vild och styfsinnt–»
Eva betraktade henne nästan med ömhet. Jo,
styf-sinnet — det kände hon till.
»Ser du, Eva» — hviskade den sjuka — »kärleken
den — trycker ner–och den — lyfter opp.»
Hon förmådde ej mer.
Morgonen derpå, när hon blifvit kammad och
tvättad, låg hon och strök med handen på de fina, hvita
lakanen.
»Det är dumt — det är oförskämdt», sade hon,
»men det är nästan som om döden toge bort
skil-naden.»
»Vill du inte lefva — om — jag har ju ett hem.»
»Åh nej», sade hon med en matt suck — »nej,
det är inte värdt — lifvet kan inte–men kanske
–döden — —»
Vissa stunder kom der en hisnande dödsfasa —
minnen och föreställningar, kval och vånda.
Prosten villé förmå Eva att taga sig en natts hvila
i prestgården, men hon stod icke att öfvertala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
