Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtar till den der famnen, som är så färdig att
öppnas.»
»Ni kan väl möjligen träffa den också. Jag talade
om er med henne — hvem vet?»
Alla fruntimren följde Eva till stationen, åkande i
den nya gulmålade vursten. De hade många
föreskrifter att ge henne hvar och en. Småflickorna hade
hvar sin påse med pepparkakor, som tant skulle ha till
reskost, men de glömde i afskedets villervalla att lemna
dem; de stodo på perrongen och viftade med dem med
snopna och bedröfvade anleten, när tåget for. Det var
bara prosten, som haft sitt vanliga lugn i behåll, när
hon tog afsked på verandan. »I fall det nu skulle bli
tillfälle för er att kämpa för er framtid och er lycka»,
hade han sagt, »så gör det som en modig flicka, och
låt er inte öfverrumplas af några sentimentala skrupler,
som ni gjort en gång förut, som en riktig toka.» »Hvad
kunde han mena med det», tänkte Eva, der hon satt
instufvad mellan korgar och askar, bondgummor, barn
och matknyten i den heta tredje klassens kupén, »hvad
kunde han mena? Han kan väl aldrig tro, att jag
skulle knyta ens några vanliga bekantskaper på den
här korta tiden. Kan han tro att jag skulle få någon
friare? Fy då — då känner han mig inte. Jag
tänker inte bli bekant med någon människa mer än min
värdinna.» Och så rullade tåget söder ut, medan
solen stekte och brände, och rök och dam fyllde den
kvafva luften i kupén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
