Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktär, ack, då skulle jag vara den allra lyckligaste
människa på jorden.»
Fru Granfeldt lät alla ärterna glida tillbaka i
klädkorgen.
»Och han — som du älskar — har han förskjutit
dig för den skull?» sade hon.
»Nej», sade Eva. »Han vet det inte, men hans
familj», hon kunde icke säga hans mor, »ar mycket —
mycket noga.»
»Ja, ja», sade fru Granfeldt.
»Nu är det bäst jag går upp till mig», sade Eva
sakta.
Fru Granfeldt hade rest sig upp. Det blixtrade
på nytt.
»Men du är ju rädd för åskan», sade hon
tveksamt.
»Ah nej», sade Eva bittert, »jag är inte rädd för
någonting nu. Jag får inte klema med mig. Jag får
ju stålsätta mig mot det värsta.»
Fru Granfeldt sjönk ned på stolen igen. »Kära
barn, var inte så häftig», sade hon, i det hon såg upp
i E^as upprörda ansigte, — »du talar som ett yrväder,
man kan väl inte vara i ordning med sina tankar så
der i en handvändning heller. Det är nog sant att
jag har haft mina–hm — fördomar, men man
är ju aldrig för gammal att lära. Jag är väl inte
någon buse heller, som inte kan ta reson. Gråt inte,
kära barn, du skall veta, att jag väntar min son i kväll.»
»Hvarför har aldrig tant talat om, att tant hade
en son?»
»Det kommer sig af att jag gjort mig själf det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
