Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sjunga. Han hade en vana att sjunga för sig
själv, vad han tänkte, i långa drillar och krumbukter
med rösten. »Det här skall m-o-o-r inte få höra-a-a
ett ny-y-s om, förrän det är fää-är-digt» sjöng han
nu. Och därpå öppnade han dörren till en liten
skrubb, som fanns vid sidan av rummet. Där hade
han sina verktyg, och dit förpassade han nu hela
bingan med tidningar.
»Ja, eftersom jag är här, så kan jag så gott
gräva några tag på landet, det skadar aldrig. Några
tag om sender, så går det till sist», tänkte han.
Han tog fram spaden, som var så tung och stor,
att han ansträngde sig för att lyfta den, men att
sätta ned den i jorden, stampa och knuffa på den
samt till slut bända upp en torva, som han vände
med händerna, eftersom han icke orkade att vända
den med spaden, det gick för sig. Om någon arbetade
i sitt anletes svett, så var det Olle. Stora droppar
runno från hans panna över hans glödande, brännheta
kinder, men det aktade han icke på. Det var ju
hans eget land, som måste vara färdigt till våren.
Det var därifrån de skulle få sin mesta föda i sinom
tid. Två långa fåror grävde han upp den dagen; när
han slutade, hade han blåsor i händerna och värk i
ryggen, men det frågade han icke efter det ringaste.
Det var ju bara som det skulle vara, »inte lär man
få någonting här i världen för inte», resonerade Olle,
»det var då aldrig lönt att tro, och för resten tycker
jag mycket mer om de här fårorna, som jag själv
grävt, än om jag hade fått dem färdiga till skänks.»
Han stod där bredbent och varm med händerna i
byxfickorna och betraktade sitt verk och kände sig
utomordentligt nöjd och utomordentligt hungrig.
»Nu skall man ro-o-o-o-a sig», sjöng han med
klar röst och klingande drillar, och så sprang han
på mossan utefter rännilen inåt skogen till ett ställe,
där vattnet bildat en sorts damm. Här kastade han
av sig kläderna och dök ned i vattnet. Han svängde
och plaskade, han övade sig med hundsim, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
