- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
21

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Har min lilla flicka haft roligt?»

»Ack ja, pappa. Tror du, att de längta efter
mig?»

»Du f&r väl se, hur det ser ut, när du kommer
i morgon», sade han och smålog.

På kvällen, när Lena satt i ryttmästarens knä
nere i salongen, sade han: »Du är så tyst, Lena,
vad tänker du på?» Hon såg på honom med ett
allvarsamt uttryck i sitt lilla bleka ansikte.

»Pappa de ha inga skor om söndagame. Och
de hade bara bröd och potatis till frukost.»

»De se friska och starka ut ändå», sade
rytt-mästaren och en skugga drog över hans ansikte.

»Men jag har så mycket mat, som jag inte orkar
äta», sade Lena. »Det är så underligt. Ack, så
underligt det är.»

»Sådant skall inte min lilla flicka grubbla över,
det är en sak, som varken du eller jag kan hjälpa.»

»Men jag kan hjälpa det pappa, jag vill hjälpa
det.» Och hon brast i gråt och slog snyftande
armarne om sin pappas hals.

»Hör nu på mig, Lena», sade ryttmästaren. »De
där barnen äro inga tiggare; de ha visserligen begärt
att få plocka smulorna från mina åkrar, men det var
bara, vad som eljest blivit förspillt och icke kommit
till nytta, men de tigga inte. De äro aktningsvärda
arbetare, så små de äro, de vilja leva av sitt arbete
och vara oberoende. Den glädjen skola vi icke taga
ifrån dem. Tror ’du inte de äro gladare över var
skäppa ax de samla, än du är, när du sår i din lilla
trädgård?»

»Jo, mycket gladare, för jag är inte glad alls»,
snyftade Lena. Men i en hast såg hon upp. »Men
nu skall jag så där och sköta den», sade hon livligt,
»för den är ju riktigt min egen, pappa?»

»Ja visst.»

»Det är så roligt, när du talar med mig, pappa,
om någonting riktigt, för då blir jag så lugn», sade
hon och lutade sig intill honom. »Men om jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free