- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
33

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räcker, och d& ftr det allt gott att ha lingona till
sovel till brödet», sade Olle. »Och mor tycker s&
mycket om lingon.»

»Värst blir det att få ’na tät», sade Mina. »Hur
mycket jag sl&r i ’na, så rinner hon ändå.»

»Vem?» sade Hans med stora ögon.

»Tunnan, vet jag. Hon är preciss gisten i var
enda fog.»

»Hjälps det med vatten?» sade Hans.

»Ja visst, det vet väl herm.»

»Ja, för si trä det sväller liksom ut i vatten,
och då går hålena ihop», upplyste Olle.

»Då tycker jag det vore bäst, att du lade hela
tunnan i sjön», sade Hans, »för inte kan du väl stå
och ösa beständigt i den.»

»Det var minsann ett styvt påhitt. Mina du, i
morgon draga vi tunnan till Annero och kasta den
i baddammen där. Herm kan vara klokare än vi
båda tillsammans», sade Olle.

Och Hans, som dagen förut yttrat sig med förakt
om Lenas sällskap, kände sig i dag mycket smickrad
av dessa lovord.

»Kan vi inte dra ihop halmen, efter du ändå
ska ha den», sade han.

»Ja, men si jag har ingen räfsa.»

»Den ska jag gå efter», sade Hans.

»Det kan väl aldrig gå an», sade Olle.

Men Hans var redan på väg, och det dröjde
icke en kvart, förrän han kom tillbaka med två
räfsor, som han bar på axeln.

»Nu ska vi hjälpas åt», ropade han på långt håll.

»Men tro en kan lämna klippningen åt bara
kvinnfolk», sade Olle och skrattade skälmaktigt.

»Var inte rädd du», sade Lena, »vi ska ha slut
i dag, och du vet inte, hur Mina och jag kunna
kvicka oss, när det riktigt behövs.»

Och Hans och Olle gingo kring åkerrenarna och
räfsade ihop små högar av halm utefter hela gärdena,
och Mina och Lena voro så ivriga, att de icke sade
Kerfåtedt. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free