- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
53

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han försvann i magasinet. Men nfir Olle körde,
liur flickan sakta fortfor att kvida, halade han sig
ned på marken och gick fram till henne.

»Försök att vara tyst», sade han. »Res dig
sakta och lägg armarne om min hals, så skall jag
fresta på att få ner dig.»

Flickan såg förvånad upp liksom smekt av den
vänliga rösten. Hon gjorde som Olle sade, och han
lät henne varligt glida ned av hästen.

»Hjälp mig», viskade hon, medan hon höll sig
kvar invid honom, »de piska ihjäl mig, när de komma
hit. Jag får inte falla av linan, då slår han mig.»
Och hela hennes lilla kropp darrade, när hon talade.
»Tag mig härifrån. De köpte mig av folket, där jag
var, långt uppe i Norrland, för tjugu kronor och en
kagge brännvin. Deras förra hade de väl piskat ihjäl,
kan jag tro. Det är ingen konst att gå på linan,
men jag är så rysligt rädd för björnen, som de fick
köpa i förra veckan. Jag kan inte vara hos dem,
så länge de ha honom med sig.» Hon snyftade sakta
och hängde sig ännu kvar vid Olles arm. »Tag mig
med dig hem till dig. Vi kan ju springa nu strax.
De ska]; resa i morgon på ångbåten, och allting är
packat. De ha inte tid att söka mig.»

»Ja si, att ta dej hem, det är då rakt omöjligt,
för jag har knogigt nog att hjälpa fram dåm jag har.
Men om du vill, att jag ska stanna och försöka på
te klå dåm, när di vill piska dig, så ska jag göra’et»,
sade Olle.

»Ack nej», viskade hon, och Olle kände, hur
hennes tårar droppade ned på hans händer, »det rår
du inte med, de äro så starka. Men hjälp mig bara
en bit härifrån, så går jag se’n omkring landet och
tigger. Jag dör hellre, än jag stannar hos dem.»
Och hon ryste, när hon sade det.

»Jag har två hästar här», sade Olle, som hade
icke så litet anlag för skryt, »men jag får lov att
vänta på en kamrat, innan jag kan ge mig av.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free