Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade på bandets direktör, som var ursinnig över
den misslyckade föreställningen. »Inte fly», sade han
och pekade på kniven i sitt bälte, »inte lös förr än
vi alla borta. Hämd — straff. Skadat oss.»
Där låg nu Hans på halmen och betraktade, hur
hästame sköttes om, och hur bandets medlemmar
kastade omkull sig på filtar, som voro utbredda över
några hastigt ordnade liggplatser.
Han hade sett en piska vina och hört några
kvävda jämmerrop från ett bylte i andra hörnet,
jämmerrop, vilka skuro honom i hjärtat, men som
karlame voro uttröttade efter allt arbete med
packningen, så gjordes avstraffningen denna gång kortare
än vanligt, och snart var allt tyst. Månskenet
sneddade in genom det ena fönstrets små blyinfattade
rutor. Hans kunde icke sova. Det var en underlig
tavla, han såg i halvmörkret. Konstiga gestalter,
som lågo utsträckta här och där utefter motsatta
väggen insvepta i sina kappor, med de mörka
huvudena mot brokiga filtar i bjärta färger. Men Hans
tänkte bara på Zuleima, den vackra guldbruna
favorithästen, och på Olle och på vad som skulle komma,
om allt bleve upptäckt.
Snart hördes tunga andedrag och snarkningar från
motsatta delen av rummet. Hästame lågo invid ena
långväggen, och på den motsatta var dörren. Om
Hans bara hade haft sina händer fria, skulle han ha
trotsat kniven och försökt att springa sin väg. Han
skulle nog kunna dölja sig i skogen. Men hur skulle
han kunna öppna dörren med händerna på ryggen?
Han låg och stirrade ut i mörkret med sina
, sorgsna, tårfyllda ögon, då det plötsligt föreföll honom
som om det blivit en smal strimma månsken på
golvet. Det hördes en liten sakta knarrning vid
dörren.
I detsamma såg han något mörkt närma sig
krypande på händer och fötter. Han trodde det var
en hund, ja, hans upphetsade inbillning intalade
honom, att det kanske var björnen, som varit bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
