Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har aldrig ätt nägon annan lön än pisksnärtar.
Nej, de här kläderna har jag tagit som betalning för
all den nytta jag gjort dem, och med dem skall jag
förtjäna min föda. Hej, så glad jag är att vara fri
och inte behöva vara rädd både natt och dag.» Och
hon tog knytet i famnen och böljade virvla omkring
på tåspetsen alldeles som en snurra, vilken färdighet
utgjorde hennes högsta stolthet.
»Hur kan du leva så där, när du jämrade dig
så förfärligt, när du låg på hästen», sade Olle.
»Värsta svedan har gått över nu, och det som
är kvar känner jag inte, för jag är så glad», sade hon.
Under tiden hade Hans undersökt Zuleimas ben.
Kniven satt ännu kvar, och Olle måste hålla i betslet,
medan Hans drog ut den. Där var ett djupt sår,
varur blod flöt.
»Vi måste förbinda henne», sade Anna Lisa,
som stod och betraktade Zuleima med stora
betänksamma ögon, »det går inte an, att hon blöder så där.
Jag har lärt mig att förstå mig på hästar, och inte
tror jag, att det blir mycken glädje av den där
hästen mer.»
»Åh prat», sade Hans hetsigt, »ett sår i benet
är väl inte så farligt, det kan väl läkas igen.»
»Vet inte herm, att hästarnas ben äro allra
ömtåligast, det såg jag nog vid cirkussen.»
»Men vad skola vi få att förbinda henne med?
Jag kan inte ta något som tillhör mig.»
»Vi ska ta mitt förkläde», sade flickan. »Det
riva vi i rimsor och linda benet med.»
Sagt och gjort. De hjälptes åt, och benet var
snart ombundet.
»Nu blir det allt att traska och gå», sade flickan,
i det hon reste sig från sin knäböjande ställning,
»för inte kan man rida på henne inte. Det är mycket
nog, om hon kan forsla fram sig själv.»
Ja, det var verkligen ingen annan råd, men med
ridderlig artighet erbjödo Hans och Olle Anna Lisa
att rida på Brunte. Trots sitt muntra humör kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
