Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men du skall väl ändå böija på att arbeta
något riktigt», sade Olle, som hyste ett djupt förakt
för allt slags kringdrivarliv. »Inte kan man väl stå
te svars med att bara göra konster. Det är ju ingen
nytta med.»
»Det är väl nytta nog, om jag blir mätt på det.»
Detta svar förbryllade Olle betydligt. »Jag tänkte
inte att man kunde känna sig glad åt det arbetet,
för det är ju bara lek», sade han.
»Det skall jag fundera över, medan jag ligger i
ladan», sade hon och skrattade. »Nog får man
åtminstone slita ont för att lära sig det. God natt
med dig, gudfar», sade hon och nickade mot honom,
där hon redan med ett djärvt språng stod uppe i
dörröppningen.
Det sista ordet stack Olle. Alla skulle då reta
honom för att han var så vis. Han kände i denna
stund dunkelt men bittert, att man har andra saker
att smälta än bara det tunga arbetssläpet, när man
med barnaskuldror får bära en fullväxt mans plikter.
Han gick ifrån henne utan ett ord, och fast hon ett
par gånger ropade honom, vände han sig icke om.
Medan han gick de få stegen framåt kvarnen, undrade
han, om det icke vore bäst ändå att ge sina strävanden
på båten och låta socknen ta hand om dem därhemma.
Det skulle ej gå dem värre än andra. Han var trött
och uppledsen.
När han smög sig in i kammaren, sedan han klätt
av sig utanför i farstun för att ej göra buller* höll
solen på att gå upp. Modem och Mina sovo djupt
i utdragssängen. Hans soffa stod bäddad. Men innan
han kröp i säng, stod han ett ögonblick och såg på,
huru de lågo sida vid sida. Mina hade armen om
moderns liv, och de vilade lugnt i det egna tarvliga
men kära hemmet.
Aldrig förr hade Olle så livligt känt sig vara
deras enda beskyddare. »Nej jag vill inte överge
dem», suckade han, i det han lade sig, »om också
hela världen kallar mig pappa och gudfar och kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
