- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
64

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Predikan lästes ute på verandan, men Hans* oro
tilltog, så att han knappt kunde höra ett ord. När
den lilla familjegudstjänsten var över sade
ryttmäs-taren:

»Vad skulle du säga om att åka ut litet, Lena?
Vi kunna taga din lilla vagn, och jag kan rida på
Zuleima. Jag riktigt längtar efter en ridtur.»

»Se så, nu kommer det», tänkte Hans, men han
saknade mod att resa sig och gå sin väg.

I detsamma kom stalldrängen uppför allén med
brådskande steg och ryttmästaren ropade honom till sig.

»Spring ned och hämta upp Zuleima–men

vad är det åt dig? Du ser ju alldeles förskrämd ut.»

»Jag kommer just från hagen*, stammade den

stackars karlen fram, »och Zuleima–»här stannade

han.

»Vad är det med Zuleima? » sade ryttmästaren
i häftig ton, i det han reste sig.

»Hon ligger i hagen och kan med nöd resa
sig. Hennes ena ben var svullet och stelt och var
omlindat med en trasa. Jag rev av en bit för att
visa ryttmästam», och han räckte fram en liten
smutsig, rutig bomullstygslapp.

»Har någon begagnat Zuleima, medan jag varit
borta?» sade ryttmästaren med sträng röst och vände
sig inåt verandan.

»Nej, pappa», sade Hans. Men han blev blek
ända ut till läpparne.

»Har ingen av er här hemma haft henne?»
frågade ryttmästaren ännu en gång häftigt.

Lena hoppade ner från bänken, gick fram till
honom och stack smekande sin lilla hand i hans.
»Nej, pappa», sade hon.

»Jag behöver väl inte fråga om någon av karlarne
tagit sig för att rida henne?»

»Nej, herr ryttmästare», sade karlen. »När jag
var nere och såg om dem i hagen i går klockan fem
i aftonvardsrasten, då var hon frisk och kry och
sprang omkring som vanligt. Nu få vi lov att leda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free