- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
80

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ack jo, jag tycker alldeles fasligt mycket om
det*, sade Olle och såg stadigt på honom, »men jag
var rädd den här gången, att ryttmästarn skulle tala
med mig.»

»Nå, om jag nu skulle fråga dig om någonting...»

»Ja, si då kunde jag rakt inte svara.»

»Har du läst kungörelsen, som står uppspikad
vid kvarnen, Olle?»

»Ja, det har jag gjort, Gudna’s så visst, en gång.
Men se’n så försöker jag att blunda, när jag går förbi,
och så läser jag en bön.» Olles röst började darra.

»Vad är det för en bön?»

Olle knäppte ihop händerna. »Inled oss icke i
frestelse», sade han sakta. »För det har mor sagt.
Och sir ryttmästarn, femtio kronor är då inga
småsmulor.»

»Hör du, Olle, är det inte så, att du borde ha
läst den bönen ett par dagar förut. Svara mig bara
på det?»

Olle teg en stund.

»Ja, sir ryttmästarn», sade han slutligen, »det
har jag funderat mycket på själver, men jag kan
rakt inte få’et klart för mig. Kanhända att jag borde
ha gjort det och kanhända inte.»

»Tror du inte, att du hade varit lugnare nu,
om du hade gjort det?»

»Jo, det är då visst och sant, för nu är det
som om jag bodde i en bakugn både nätter och da’r.
Men si, om en blir bedd om en tjänst, och en tycker,
att en är skyldig tack åt farn hanses, så är det inte
så gott att neka heller.» Och nu böljade Olle få
medlidande med sig själv, och tårarna voro icke
långt borta.

Ryttmästaren, som i allmänhet var barnkär, såg
nästan med ömhet på den lilla darrande syndaren
framför honom, men han överraskades ofantligt, då
Olle plötsligt sade, i tröstande ton: »Nu ska’ i alla
fall ryttmästarn inte si så där ledsen ut längre, för
fast jag inte kan säga någonting, för si det rör inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free