- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
88

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit så förtrolig som émot Lena, lian tänkte kanske
på, att respekt och fruktan visserligen äro nyttiga i
barnauppfostran, men att den kärlek, som framkallar
den frimodiga uppriktigheten, kanske är den bästa
av alla en uppfostrares egenskaper, tänkte på, att
det verkliga förtroliga förhållandet mellan föräldrar
och barn icke är en följd av svaghet eller slapphet,
utan av ett ömsesidigt hjärtligt umgänge, han tänkte
kanske också på, att kniven kunnat fastna i ryggen
på någon av barnen, och vad som kunnat bli en
följd därav«

»Det har varit dystra dagar», sade han, när
Hans slutade. »Och du vet nog, vad som gjort mig
mesta sorgen under denna tid. Det var icke själva
olydnaden, eller det smygande sätt varpå du utförde
din överträdelse av mitt förbud–-»

»Det var uselt alltsammans», sade Hans
avbrytande honom. »Jag avskyr och föraktar det själv nu.»

»Ja, det var värt avsky och förakt», sade
rytt-mästaren, »men det var ändå inte det värsta.»

»Nej, pappa, det värsta var, att jag förnekade
det. Det var så lumpet och eländigt gjort, att jag
inte själv kan förstå det. Hur skall jag bära mig
åt? Jag föraktar mig själv.»

Det syntes inga tårar i hans ögon, men han var
så blek, att ryttmästaren nästan var rädd att han
skulle svimma. Det var en mans sorg över sin egen
förnedring, som stod att läsa i hans ansikte.

»Giv nu hit Olles brev», sade ryttmästarn för
att något avbryta det plågsamma uppträdet. »Har
du något emot, att vi läsa det tillsammans.»

»Jag har ingenting emot något som pappa vill.
Jag bara ber, att pappa icke måtte taga mig i hand
förr än jag är värd det. Jag kan inte lova någonting.
Kanske jag aldrig blir värd att taga min far i hand.
För han är, Gud vare lov, en gentleman med heder
och sanning, och jag är en usel stackare och en skam
för honom, men om den dag kommer, att jag kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free