Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolad, och den hade Olle lust att vara med på.
Den skulle räcka sex veckor, och Olle förklarade
för mor Anna, att man fick både verktyg och virke
fritt, och att han hade god lust att lära sig snickeri
som hantverk. »En behöver väl ha något för sig
hela långa vintern», sade han. Det hade mor Anna
ingenting emot, och inom kort kom Olle hem med
ett och annat, som han tillverkat. Först var det ett
skärbräde, därnäst kommo två hyllor att spika upp
på andra sidan dörren, men sedan blev det slut.
Fast Olle fortfarande dagligen gick i »kursen», hade
han ingenting med sig hem.
Så gingo dagame utan några händelserika avbrott.
Det var icke samma friska liv som om sommaren.
Mina gick i skolan som vanligt varannan dag. OUe
hade redan gått igenom alla klasserna.
Mor Anna märkte snart, att det måste sparas
på vinterförråden. De från sommaren hopsparda
pengame minskades Bmåningom. De måste användas
till sill, kaffe, fotogen och såpa samt då och då litet
mjölk, allt saker, som omöjligt kunde undvaras.
Vintern hotade att bliva kall, och rishögen hade
redan betänkligt krupit ihop. Till jul skulle de
visserligen få ett lass ved i utdelning av socknen, men
det var ännu långt till julen.
Då hände en dag, medan mor Anna och Mina
sutto helt flitigt vid sina spinnrockar och sökte hålla
sig varma genom att trampa med riktig fart, att det
knackade på dörren.
»Det måtte väl vara någon riktigt främmande»,
sade Mina, när hon gick och öppnade. Utanför stod
en tjock, välklädd fru. »Bor madam Janson här?»
sade hon men när hon fick se mor Anna, som rest
sig upp, skyndade hon förbi Mina in i stugan och
tog henne i famn utan att säga ett ord.
»Vad i alla tider är det Lovisa», ropade mor
Anna. »Har du kommit igen från Amerika 1? Och
så tjock och fet du har blivit, och så schangtil.
Sätt på kaffepannan, Mina.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
