- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
116

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig för högmod, barn, och akta dig för
stormo-dighet.»

Olle teg. Det kämpade starkt inom honom.

»Tror du bestämt, mor, att det skulle vara
bäst för Mina?»

»Ja, Olle, det tror jag. Vi ha hela långa
vintern för oss. Vi kan väl reda oss, pojken min, vi
är liksom av segare virke, men hon är ju bara en
liten tio års flicka. Det vore svårt, om hon skulle
bli bruten i ungdomen. Ett sådant här anbud
kommer nog aldrig igen, och nog vore jag lugn för att
syster skulle vara god emot henne, för blodet är
ändå tjockare än vattnet. Värst är det för dig,
stackars Olle, som blir ensam.»

Men Olle hade icke lust att beklaga sig. Vad
han kände, var nästan för svårt för att tala om.

»Ja, det är bäst att låta henne resa då, mor»,
sade han. »Skall det ske nu på fläcken?»

»Ja, hon vill taga henne med detsamma. Men
du är väl riktigt med på det, Olle? Du har väl
ingenting emot det? Du är väl inte sinnt på mig?
Jag tror inte du kan förstå, hur det känns för mig
att släppa henne.»

Men Olle hade nog av sin egen sorg. Han kunde
icke säga ett ord till tröst. »Vi ska inte tala om det,
mor, låt det bara ske fort», sade han.

Under tiden hade fru Söderström utvecklat saken
för Mina. I första ögonblicket, när Mina äntligen
förstod vad hon menade, hade hon ropat till: »Skulle
jag lämna mor och Olle? Nej det sker då partu inte.»

Men mostern var klok.

»Det vore allt roligt för dig att få skicka hem
det ena och det andra till dem, som du själv
förtjänat», sade hon. »Det blir också lättare för dem
att draga sig fram i vinter, om det är bara två, än
om det är tre. En till gör stor skillnad, när
förrådet är knappt.»

»Jag trodde, att jag var dåm till liten nytta»,
sade Mina med gråten i halsen»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free