- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
125

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smekas, men den bär gängen klappade ban lienne
hastigt och varligt [på huvudet, innan ^han^sprang
tillbaka i sin bädd.

Och hur det var, medan det utanför fortfor att
vina och tjuta, medan snön vräkte ned i massor,
trängde sig in i alla hål och fogningar, täckte alla
diken och renar och småningom klättrade upp i
drivor längs gärdesgårdarne, så somnade moder och
son på sina aftonböner om Guds beskydd för både
dag och natt.

När de om morgonen vaknade, var det underlig
halvskymning i stugan. Olle såg och såg, gnodde
sig i ögonen och andades på de överfrusna fönstren
för att få ett litet titthål, men inga träd såg han
till ändå, och icke blev det ljusare.

»Mor», sade han, »jag undrar, om du glömde
dra upp klockan i går. Det kanske är mitt i natten,
fast jag känner mig så märkvärdigt fullsövd.»

»Du hör väl hur den pickar, barn. Drag eld på
en sticka och se efter, hur mycket den är.»

Olle lydde.

»Hon är rent av åtta, mor. Vi ha sovit som
grisar båda två, men vi borde väl ändå se till någon
liten dagning. Det låter så besynnerligt. Det är som
blåsten bara snodde omkring på taket. Däroppe
brummar det, som om det vore fullt av björnar.»

»Tänd eld i spisen då, min gosse, så ska vi allt
skrämma dem», sade mor Anna och skrattade. »Men i
den här lilla skogsbiten finns det inga björnar, det kan
du lita på. Det är bara stormen, som regerar däruppe.»

»Men utanför fönsterna är det så tyst, mor»,
sade Olie. Han klädde sig. Det var isande kallt
inne, och först när han fått eld i Lenas spisel,
började de känna sig hemtrevhga igen.

»Det var då väl, att jag gick efter vatten i
går», sade Olle, så att jag kan få htet kaffe, innan
jag går ut och hugger ved. Har du icke mer än de
här pinnarne?»

»Nej, kära du, det har jag inte.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free