- Project Runeberg -  Bland fält och ängar. Berättelse för barn och ungdom /
148

(1908) [MARC] Author: Amanda Kerfstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När ryttmästar Lagerstam en halvtimme senare
gick landsvägen framåt, hörde han ett besynnerligt
ljud inifrån skogen. Det lät nästan som om det
varit en uggla.

»Uh—uh—uh—uh», tjöt det. Men det var ju
mitt på blanka förmiddagen, och då hålla sig ugglorna
tysta.

Ryttmästaren hoppade över diket och gick några
steg mellan träden. Han stannade och petade med
käppen på ett föremål, som låg mellan stenar och
mossa, nästan dolt av löv och ris, men därifrån de
långdragna tjuten kommo. Föremålet rörde sig. Det
var Olle, som låg framstupa på magen och utgöt sin
tårlösa sorg i dessa smärtans rop. Han hade länge
legat där alldeles tyst, nästan som bedövad, men när
tankame kommo, den ena värre än den andra, hotande
att spränga bröstet på honom, så måste hans ängslan
giva sig luft. Han måste skrika.

»Ar det Olle?» sade ryttmästaren. »Vad är det
åt dig, gosse?»

Men Olle bara tjöt värre än förut.

»Bes dig upp, Olle, hör du vad jag säger. Bes
dig upp och tala med mig. Har någon slagit dig?»

»Nej», sade Olle och reste sig, »jag sknkerinte
om någon slår mig.» Och så kom smärtan tillbaka
igen, när han såg solskenet och träden och allting
som förut. Han blev utom sig i sin känsla av van*
makt gent emot den stora olyckan. Han grep tag i
ryttmästarns hand och drog i fingrarae från tummen till
lillfingret om och om igen liksom om han mjölkat, och
hans lilla skakande kropp vaggade fram och tillbaka.

»Di ska sälja henne», sade han med darrande
läppar. »Di ska ta potatislanden och buskarna och
träden och alltihop. Di ska köra bort oss. Vi får
inte vara tillsammans. Di ska ta hyllorna och
potatisgropen och muren och humlen, alltihopa, som vi har
arbetat nied, och som Lena har givit oss, och som
ryttmästam har hjälpt oss med, och bäcken och
baddammen. Di ska köra oss ut på landsvägen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafaltang/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free