Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Professorns födelsedag var en fest för sta-
dens herrar, och isynnerhet efter fruns död
hade den stora middagen efterhand antagit en
säregen karaktär med tradit:onella tal och
löjliga ceremonier.
Abraham var fortfarande 1 sin stridsstäm-
ning, men det blef intet tillfälle till utbrott.
Clara var mild och älskvärd, from som ett
lam. Hon hade nämligen haft ett samtal med
sin svärfar, hvarunder de kommit öfver ens
om, att Abraham för tillfället vär nervös, och
att man borde foga sig efter honom, så att
han ej skulle bli värre.
Icke heller vid bordet föreföll något, som
kunde föranleda honom att rycka ut på något
sätt; alla menniskor voro så blida och plir-
ögda och hjärtans förnöjda.
Och allt efter som han såg vuset ökas
hos de andra och själf drack obekymradt med,
utplånades samhällsstridens stränga bilder, och
arbetarnes framryckande kolonner öfverrösta-
des af det muntra skramlet med glas och
gafflar.
Han reste sig och gick uppåt för att dricka
en privat lyckönskningsbägare med sin far,
så som de brukade på denna dag.
Professorn lemnade genast sin plats vid
bordsändan och drog sin son bort till fönstret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
