Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ofrivilligt och utan att han kunde hejda
dem, ut i de vildaste möjligheter af förluster,
ruin och konkurs. Han erinrade sig plötsligt
stora hus, som i ett nu hade störtat tillsam-
mans, förmögenheter nedsmälta, rika karlar
tomhändta, en svärm af olyckor, fall och för-
ödmjukelse mylrade fram som minnen, hvilka
stälde upp sig och pekade framåt som spådo-
mar. ,
Han ryckte sig med våld upp ur dessa
tankar, torkade sin panna och gick fram till
det mellersta fönstret, stirrade ner i den öde,
instängda trädgården, der stormen huserade.
Han hörde ej, att någon knackade på den
lilla dörr i panelningen, som förde ut i en
annan korridor, hvarifrån det både var en
liten vindeltrappa upp till andra våningen och
en utgång till baksidan af huset.
Denna väg kommo endast förskrämda
supplikanter och husets mest intima vänner;
och då professorn ändtligen blef uppmärksam
på att dörren knarrade, i det den öppnades
med försigtighet, vände han sig hastigt om
och kom plötsligt i håg situationen ofvanpå.
Men det var ej något bud från de unga,
deremot visade sig Morten Kruses feta kropp
— värdig, men litet generad — i den låga
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
