Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Och det var detta hon låg och tänkte på:
När hon erinrade sig, hvad hon hade genom-
gått, gick en kall rysning öfver hennes rygg-
rad och ända ner i tåspetsarna; och när hon
somnade i en orolig sömn, for hon upp och
trodde, att det skulle börja igen.
Många gånger om dagen frågade hon, om
det var säkert, att hon skulle bli alldeles som
förr, helt och hållet? Alla möjliga mått och
steg och försigtighetsregler rättade hon sig
lydigt och tåligt efter och kom ihåg, om dok-
torn eller frun glömde något. För ansigtet
var hon lugnad, då hon trött lade handspegeln
ifrån sig; hyn hade till och med blifvit skärare.
Under de första dagarna bekymrade sig
fru Clara icke så mycket om sitt barn.
»Hon är för ung; vänta bara», sade frun.
Men fadern kunde hon nästan ej tåla att
se; det var som om han erinrade henne om
hennes lidanden. Visade han sitt ansigte i
sängomhänget, småleende och lycksalig, gjorde
hon en otålig rörelse och bad honom gå; hon
var så matt. |
Och han gick sjungande bort till sin fa-
brik, sedan han fröjdat sina ögon med den
lilla oformliga, gulrynkiga tingesten, som låg i
vaggan. Der ute bland folket var han riktigt
sitt esse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
