Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
att darra af fröjd, fast han aldrig nämde det
— det förändrade lifvet för Grete Steffensen.
Det, som fadern hade förklarat för honom:
att hon, som var blind, icke kunde sköta ett
barn, det blef nu till tomt prat för henne.
Skulle hon icke kunna sköta sitt barn — hans
barn! — Åh, det skulle aldrig lemna henne;
hon skulle hålla det så fast, så fast! — Och
hon pressade hufvudkudden intill sitt varma ’
bröst under nätter fattiga på sömn, men fulla
af tårar och halfklar jämmer öfver denna ung-
dom, som skulle torka bort, denna kärlek, som
skulle vissna till glädje för ingen.
Villervallan hemma i huset hade också
den följden för Abraham, att han fick mera ’
tid till att besöka sina vänner bland ungkar-
larne. Han tillbragte i synnerhet sina aftnar
hos Peder Kruse. Visserligen var det en stor
skilnad i ålder emellan dem; men Kruse var
en gemytlig sälle, hvars ålder man ej kunde
komma ihåg.
»Det är inte sant», utropade derför A bra-
ham en dag, »du är inte 40 år ännu».
»Jag är till och med 45», svarade Kruse
lugnt och strök sitt glesa hår.
»Det hade jag aldrig trott; din mor är
ju inte så gammal.»
»Ja, ser du, jag kom visst tämligen tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
