Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
röd i ansigtet, händerna djupt i fickorna, ögonen
på skaft, men tyst, tyst som en kanon, innan
den går af. =
Grete släpte sitt arbete och tog tag om
Abrahams arm: ;
»Far — du är uppsagd?»
»Jal» dundrade det första skottet,» jag
är uppsagd i otid, hånfullt. Steffen Steffen-
sen, som uttryckligen blef hitkallad från Kri-
stiania för att sköta de här struntmaskinerna,
som ingen här förstod — jag är utsparkad!
Men alltsamman kunde väl gå an, jag känner
ju till den simple arbetarens lott och jag kän-
ner till blodsugarne, det var inte bättre att
vänta; men en sak bränner mig i själen — vet
du, hvarför jag är uppsagd, Grete?»
Han stälde sig midt framför de två, och
först då kom han i sin sinnesskakning att er-
inra sig, hvem Abraham var.
»Ja, se der ha vi ju en af de höga her-
rarne — hvafalls? Han kan tala om det för
dig — fråga honom, Grete, så får du veta,
hvad det är för fel med far din.»
»Jag vet ingenting om detta, Steffensen!
Och jag kan inte riktigt tro, att det är möj-
ligt», svarade Abraham; han hade själf
blifvit blek, och vreden steg hastigt upp
inom honom öfver att direktionen eller hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
