Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Steffensen tycktes mest böjd för att dun-
dra på igen, men den säkerhet, som kommit
öfver den unge chefens väsen, imponerade på
honom, och då Abraham gått, örummade den
gamle:
»Kanske det ändå fins något inombords
hos den kroppen.»
»Ser du nu!» utropade Grete triumferan-
de, »du som alltid har sagt: han är: alldeles
som de andra.»
Steffensen såg på henne och sade: »Om
du nu ändå blef narrad, Grete?»
»Ja, då måste jag visst dö», svarade hon
stilla.
Men Abraham gick till staden med storm-
steg. Nu skulle det bli en uppgörelse. Di-
rektionen skulle sammanträda, han var icke
rädd. Han ville tala rent ut; icke skulle det
sägas om den fabrik, som han skötte, att dug-
liga karlar blefvo bortkörda, derför att de vid
en fest talade ord, som de stora ej tyckte om.
Och först skulle striden utkämpas med
fadern. Nu kunde det vara nog med den son-
liga vördnaden; sin rätt som fullvuxen man
ville han kräfva. Så utmärkt, som hans far
var i alla afseenden, så kunde det likväl ej
nekas, att detta lif bland penningmenniskor-
na hade förändrat honom icke så litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
