Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Men då de stodo qvar 1 mörkret, sade
professorn:
»Ja, det är ju sant, nu kommer jag i håg,
att det var något, som du ville tala med mig
om, Abraham!»
»Nu är du trött, pappa.»
»Men det förefaller mig som om det varit
något mycket vigtigt —>
»Ja visst, men nu är jag också, sannin-
gen att säga, trött; det får vara till i mor-
gon. God natt, pappa! Och tack för i dag.»
Steffensen? Steffensen! Huru oändligt
långt borta var han ej från Abrahams tankar,
och huru i all verlden kunde han för en sådan
saks skull ka tänkt på att sätta sig upp mot
sin far — mot en sådan -far! Han skulle na-.
turligtvis ta i tu med saken och klarera den i
morgon; men det kunde ju göras helt lugnt
och fogligt.
På tå smög han sig in 1 sängkammaren ;
Clara sof, blek och vacker i den stora sängen,
och lille Carsten sof också med små snyftnin-
gar 1 sin lilla näsa och små ryckningar i sina
smala fingrar, som liknade skalade räkor, men
af de allra smalaste.
Då gick också Abraham till hvila och sof
som ett godt barn till ljusan dager.
Något obehagligt plågade honom, strax in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
