Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Peder var hennes ögonsten; om han hade
gift sig, skulle han ej ha haft någon enda
fläck eller lyte; men något friskt ungdomligt
hade det aldrig funnits hos honom, det måste
hon medge.
Och så Morten och ännu mer Fredrikke!
Här fälde fru Kruse stickstrumpan och
lät den hvila en lång stund i knät, medan
hon tankfull stirrade framför sig utan att se.
De voro då det besynnerligaste unga par någon
kunde tänka sig. Hade de något nöje? Hörde
man någonsin att de gladde sig öfver något?
Aldrig ett skämt, aldrig ett friskt ungdoms-
skratt. :
Morten var prest! Nåja, herre Gud, hon
hade minsann känt många prester lika goda
som han, som ej voro rädda för litet skämt
"och munterhet.
Och Fredrikke sedan! Skulle någon men-
niska tro, att hon var en nygift fru på 24 å
20-821
Fru Kruse mindes sin egen ungdom ; hur
de roade sig den tiden, hur de skrattade —
skrattade och arbetade, ty det gjorde de. Och
deras nöjen voro icke dyrbara, de kunde ej
ruinera någon; nöjet — det största — var att
vara ung, och det hade de gratis. För öfrigt
var allt tarfligt; de visste också, hvad det ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
