Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Han vågade ej knota öfver utgifterna, ha-
de i själfva verket ej heller lust till det, ty
han mådde godt. Och dessutom hade han från
forna tider ett sådant förtroende för Amalie
Kathrine, att om hon hade förgylt porten hade
han bara sagt:
»Ja, mor, du har väl någon mening med
det.»
Hon förgylde emellertid icke porten, men
hon putsade och snyggade upp småningom,
år efter år, tills de torra, nakna rummen fin-
go lif med gardiner och lackvioler, mattor och
beqväma stolar, medan de stela gammalmodi-
ga trästolarna fingo komma uti matsalen eller
ofvanpå.
Mathållningen förändrade sig också. De
hade börjat med en rökt fårbog, som låg på
bara bordet och hvaraf de växelvis skuro sig
ett stycke, som de höllo i fingrarna och be-
to at.
Nu hade fru Kruse kommit så långt i sin
utveckling, att hennes äregirighet blifvit rik-
tad på damast; hennes dukar och servietter
lyste i kapp med silfvergafflar och blankskurade
knifvar; huset hade blifvit hvad det skulle
vara: ett solidt och välbergadt hus. |
Hvarför skulle hon nu på gamla dagar
stanna och vända om till de svåra tidernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
