Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
det, att hon var för finkänslig till att sänka
sig ner. till dem, och det märkte de och be-
gagnade sig af det.
Morten var för resten så klumpig, att han
kunde ej åstadkomma så många behändiga
småhugg som Fredrikke, men han understödde
henne genom att sitta der så tjock och in-
stämma i hvad hon sade.
Det enda, han af sig själf kunde hit-
ta på, var att låtsa som om modern alltid
åsidosatte honom för Peder. Men var detmnå-
got, som gick fru Kruse till hjärtat, så var
det just detta. Att göra skilnad mellan barn
var nästan det vidrigaste hon kunde tän-
ka sig. |
Och det allra värsta var, att det icke var
alldeles fritt för, att hennes samvete just på
denna punkt oroade henne.
. Han var ju född under den svåra tiden,
Peder; och mycket hade hon tänkt, medan hon
gick med honom, ogift och osäker om, huru
det skulle gå.
Hvad under då, om detta lilla svaga barn,
som hade följt henne genom skam och tungt
släp, kom att fylla hennes hjärta så helt och
hållet, att der kanske inte blef fullt så myc-
sken plats för den lille tjockisen, som kom så
långt efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
