Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
synbarligen — det kunde hon ej längre dölja
för sig själf — som synbarligen var hemfallen
eller åtminstone långt på väg att hemfalla
till girighetens last? Huru kunde detta hän-
ga ihop? Skulle hon ge en sådan tanke rum
i sin själ, att hennes barn var en förhärdad
hycklare? Nej, nej, så kunde det icke vara;
han var väl genom djäfvulens list blind för
den fara, som hotade honom.
Om han bara inte varit så oåtkomlig, så
pansarsäker i sin prestvärdighet, så skulle hon
nog ha hjälpt honom; hon hade ju prosten
Sparres predikan inpräntad i sitt hjärta.
Men han var som ett stort högt jernfar-
tyg och hon som käringen i båten, hon kunde
icke lägga sig jämsides och ropa upp till
honom, att det var grund förut.
När man ser en gammal gumma, krusad
och finstruken i en länstol med en stickstrum-
pa, kammaren varm och hemtreflig med lack-
violer och sneda solstrimmor öfver golfmattan,
så har hon det riktigt bra, den gamla.
Och skulle hon ändå rista sina mössband
och säga: Ja, ja! Ungdomen kan vara glad och
lätt; vi gamla ha tungt att bära — så skulle
kanske den vanvördiga ungdomen tänka som så:
Den gamla nuckan, hvad har hon att klaga
öfver; sitter der i en fredlig vrå, färdig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
