Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
jämn mot Abraham som förr, och i det hon
nu vände sitt ansigte emot honom — så spändt,
så förälskadt, så begärligt att få beundra honom
ännu mera — ja, då hade Abraham ej kraft
att afstå ifrån detta enda menniskohjärta,
hvars tro och tillit han egde helt; och så gaf
han sig till att ljuga.
Hetsad och ledd af hennes frågor blef han
uppfinningsrik; han hade så ofta tillsam-
mans med henne ströfvat omkring i en fan-
tastisk sagoverld; denna gång var det visser-
ligen rent af lögn, men det var ändå likt.
Och han refererade hela sitt tal, som han
skulle ha hållit och som började: »Jag kommer
för att kräfva ut min rätt;» ja, då han väl var
i farten, frågade han efter ingenting, han skil-
drade slutligen huru hela direktionen hade
tiggt om att få behålla Steffensen som ma-
skinmästare; men han hade afslagit det, han,
Abraham Lövdahl, skulle visa de höga herrar-
ne, att arbetarne kunna hjälpa sig själfva.
Men i det samma kände han, att han blef
blossande röd i hela ansigtet, då-han ålade
henne att ej säga något om detta till någon,
icke ens till Steffensen.
Grete var strålande och märkte ingenting,
och Abraham lugnade sitt onda samvete och
tog emot hennes beundran. Nu var det bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
