Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
naturligt att modern rådde under den första
tiden.
Blott med en tålde Clara att dela barnet:
professorn fick komma in vid alla tider, och
han blef otaliga gånger kallad uppför spiral:
trappan, antingen till en rådplägning eller
stundom bara för att farfar skulle få se, hur
söt han var, lille Carsten i badbaljan.
Och modern "och farfadern kunde sitta
långa stunder öfver vaggan och le och beundra
hvarje minsta muskelrörelse i det lilla ansig-
tet, hvari de upptäckte alla möjliga leenden,
familjelikheter och intelligenta antydningar,
medan barnet, uppriktigt sagdt, mest liknade
en sjuk markatta.
Professorn var så upptagen af detta barn,
att han sopade dammet af några medicinska
skrifter och gaf sig till att repetera om barn-
sjukdomarna. Han var hans lust och glädje,
denna lilla varelse, som skulle bära namnet;
och när han i den djupa tystnaden midt i sin
stora kontorslokal hörde ett aflägset ljud af
barnskrik ofvanpå, då lutade han sig tillbaka
i stolen och smålog mot Lyckans gudinna,
som halft sväfvande räckte honom sin krans
och smålog tillbaka. —
Äfven för sin väninna fru Fredrikke vi-
sade Clara stundom sitt barn, ty hon hade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
