Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
sen, som älskade lugn, brukade låtsa som om
allt gick som en olja.
Han sade derför bara:
»Hm! Fem tusen kronor! All right, herr
professor |!»
Så som Lövdahls affär nu sköttes, passade
Marcussen förträffligt för den; det var just
någonting för honom att så der dag efter dag
hitta på utvägar utan en bekymrad tanke på
följderna; och ju svårare penningtiderna blefvo,
desto rikare blef Marcussens uppfinningsrikhet.
Han var van att smyga sig igenom för-
tretligheter af vida värre art :svartsjuka frun-
timmer, bedragna fickor, ofrivilliga svärmö-
drar, barnuppfostringshjälp, prester och förma-
nare; kontorets förtretligheter voro en lek för
honom. | |
Att möta förfallna papper med nya, hvilka
togo sig ut som valuta; att trassera kors och
tvärs, hålla den sig ökande skulden i en stän-
dig cirkulation, hvilken såg ut som en liflig
omsättning — det var alltsamman arbete, som -
låg för Marcussen: Och när’han handskades :
med pengar och värdepapper, var han ej vårds-
lös och likgiltig, derför att det var en annans;
han skulle helt säkert ha skött sin egen affär
på samma sätt, om han hade haft någon.
Han var till och med mycket fästad vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
