Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Bankdirektör Christensen satt tyst; och
den åsigten utbredde sig bland de församlade;
att missnöjet ryckte fram under hans beskydd;
var det ej: tillräckligt kändt, att han hatade
Lövdahl? Alltså blef man modigare; det såg
ut att bli en stormig sammankomst.
Christensen lät dem komma långt, innan
han reste sig... Men då föll han de förbluffade
missnöjda i ryggen med ett föredrag: så öfver-
lägset, så tillitsfullt och öppet, att den upp:
rörda bolagsstämman plötsligt blef som en le-
ende sjö, hvari den återvalda direktionen tryggt -
kunde spegla sig.
Derefter anträdde bankdirektören åter sin
vanliga resa till Carlsbad och tog sin näsa
med sig; han visste nu, huru det skulle gå
hemma.
Men han hade ej den uppfattningen af
sitt kall, att han var den, som skulle varna
och förebygga. Då han hade ordnat sina egna
affärer och efter förmåga betryggat sin dyr-
bara bank mot de olyckor, han vädrade, var
det med lugnt sinne hah såg sina kära med-
borgare råinera sig, och han väntade lugnt
på det ögonblick, då han skulle stå ensam
upprätt, medan rundt omkring de fallna och
vacklande skulle tigga om hans hjälp.
Carsten Lövdahl andades ut efter denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
