- Project Runeberg -  Fortuna /
221

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

sittningen af de fasta egendomarna, om själfva
affären ej skulle visa sig gå lika lysande i
Abrahams händer.

På detta sätt kunde också professorn lät-
tare acceptera förslaget, som. för öfrigt var
i hans smak; och de begge gamla herrarne
författade åtskilliga juridiska mästerstycken
till gåfvobref och öfverlåtelsedokument, som
gjorde lille Carsten till en burgen man, medan
han gick ofvanpå och skrek för att han ej
fick flere körsbär.

Detta fick Abraham ej veta om; han var
så upptagen af arbetarnes angelägenheter. Det
var hans ständiga tanke, deras byggnadsfond,
som växte så vackert, att det snart kunde bli
fråga om att uppföra samlingslokal. Advoka-
ten Kruse öfverlemnade bestyret till sin yngre
vän, då Abraham var aktad och afhållen af
alla.

Abraham hyste ej längre någon oro för
den förändring, han hade trott sig spåra i sin
fars väsen, och trodde nu, då allt gick så
lysande, att den rastlösa oron var verksam-
hetslust; och han kunde endast beundra denne
store man, som med åren ständigt utvecklade
större kraft.

En dag, då Abraham var på kontoret, ro-
pade fadern in till honom:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free