Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
förödmjukelsen midt framför hans ögon så lå-
gande nära, att han höll handen för.
Han hade kämpat med sin hustru; de
oundkomliga ögonen hade varit der, hade bor-
rat sig 1 honom ; och besegrad för. sista gån-
gen uppgaf han kampen och gladde sig fegt
öfver, att: dessa ögon voro lyckta.
Men det fans andra ögon, som han skulle
stå för: Abraham, Christensen, Clara — och
hela den härskara, hvars pengar han hade
skingrat för. alla vindar; huru — huru skulle
han. bära det? På hvilket sätt var det öfver
hufvud möjligt att öfverlefva sådant? |
Något ville liksom draga tankarna bort
mot en: utväg, men han stängde genast; det
ville han icke.
Och åter började de strömma in öfver ho-
nom, alla skammens och förödmjukelsens de-
taljer. Det började långt borta som en liten
boll, som rullade emot honom, ökades och öka-
des, tills allt var samladt i en ofantligt stor
vält, som rullade öfver honom och krossade
honom, så att han blef alldeles platt.
Eller månne det ej kunde vara möjligt
att hålla hufvudet högt? Han var ju alltid
professor Lövdabhl, vetenskapsmannen, univer-
sitetsläraren ; han hade lidit skeppsbrott här
bland dessa krämare — nåja, han var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
