Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
varar ett. groft skämt; men. det. var icke, likt
Kruse.
Och nu, der: han stod akterut på dägket,
med telegrammet i handen, hade han. plötsligt
blifvit; alldeles ensam med rormannen, alla de
andra: voro försvunna; och det. föll »honom nu
in, -att -hans reskamrater redan i går varit så
bosynnerliga mot honom:
Då gick det upp för Abraham, att det var
det allvarligaste allvar, och han skyndade sig
ner i sin’ lilla hytt, och medan sjön susade
skummande förbi det lilla runda fönstret, öf-
verlemnade-han sig åt. de- pinsamma tankarna
och försökte: att mäta och: förklara för sig den
stora olyckan.
Han tänkte först och främst. på sin far;
hvad han måtte ha lidit en lång tidt; Men
allt eftersom de. sorgliga följderna döko fram
en och en; försjönk, han djupt: i sorg. och miss-
mod. Det kära gamla huset, hans barndoms
trädgård, de tusen föremålen, hvarje yrå full
af minnen -— att lemna allt detta, gå tomhändt
bort och se främmande flytta in och slå sig
irol FAPEE
Och lille Carsten skulle; ej leka; efter, ho-
nom i den instängda trädgården , ochryikasta
sten efter kattorna, och det blef ingenting: af
med den illa sponyn, .som Abraham, hade fan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
